lördag 15 augusti 2009

1:38:38

Vilgot har somnat, Mr D är på svensexa, mina föräldrar är på fest. Jag är ensam och njuter i fulla drag. Benen är lite mosiga men annars har jag mått som en prinsessa. Kan man egentligen må något annat när man spöat skiten ur sig själv och är sådär larvigt nöjd med det?!

Jag klarade min drömgräns på 1.40 och sprang in på 1:38:38 vilket blev plats 13 av 126 damer.
Min pappa körde in mig och stannade kvar tills jag kommit i mål. Underbara pappa som fanns där idag jämte mig. Jag sa i bilen in att jag var nervös, så nervös att jag kände mig lite illamående. Tack och lov släppte det efter lite uppjogg även om pirret i magen fanns kvar.

Rådet från mästaren Tröskelkungen var att låta första kilometern bestämma takten och det var precis vad jag gjorde. Min Garmin var inställd på 4.45-fart men efter 1k löpt låg jag på 4.30 och bestämde mig att det var där jag skulle försöka ligga mestadels av tiden. Loppet delade jag till en början in i 5:or. Efter de första 5k kände jag mig jäkligt pigg och bestämde mig för att ta ytterligare 5k i samma tempo. När 10k var avklarat kände jag mig som en gasell och pinnade på i samma takt men tänkte samtidigt "en kilometer i taget". När det på skylten stod att det var 8k kvar och jag fortfarande kände mig som störst, bäst och vackrast stöp jag i backen. Jag snubbla och föll på grusvägen samtidigt som jag skrek faaan! En underbart söt tjej hjälpte mig snabbt på fötter puttade mig i ryggen uppför backen så jag kunde fortsätta pinna på. Jag kände efter en sekund om det gjorde ont i knät men det var absolut ingen fara med knät. Skrubbsår i händerna och på knät men inget som jag inte kunde fortsätta springa med. Tack supergulliga tjej som hjälpte mig. Skulle tackat henne men hittade inte henne i målområdet. Uppför backen kom jag som sagt och fortsatte framåt. Fram tills att det var 4k kvar var det bara ren underbar löpglädje och jag tänkte för mig själv att det är något fel på mig men som sagt det var tills det var 4k kvar. Där började kroppen jobba emot mig. Jag visste ju att det skulle komma och hade förbrett mig på det så jag lät smärtan komma men sket duktigt i den. De fyra sista kilometrarna gick lite saktare, jag försökte mig på några tarvliga försök att öka farten men det gick inte. I mål kom jag efter 21k i alla fall.

Banan då. Måste säga att jag gillade banan skarpt + att det inte var så mycket folk så jag behövde inte slå mig fram. Stigarna kändes lätta även om det var några småbackar så var det ändå okej. Vädret var ju som det var. Regn som övergick i mer regn som övergick i motvind på vägen in till stan igen.

I mål fick jag träffa Tröskelkungen Robert och hans fru In the zone-Lena. De var verkligen jättegulliga och jag är glad att jag äntligen fått se er i verkligheten. Tröskelkungen kom trea i loppet. STORT GRATTIS, makalöst att springa så fort. Och Lena, nästa år ses vi på startlinjen till Prinsens minne:)

Jag är toklycklig och en smula stolt. Det var trots allt bara ett år sedan jag var glad över att jag hade fått ihop en mil sammanhängande löpning. En sak slog mig på vägen hem från Halmstad, man kan om man vill och det finns ingen som stoppar mig förutom mina egna tankar. Detta är något som jag ska ta med mig till välden utanför dojjorna.

16 kommentarer:

Snorkkis sa...

Jag blir alldeles varm och lycklig när jag läser om ditt lopp (om man bortser från snubblandet då). Fasen vad du var bra idag! Grattis, och njut, och var stolt och mallig!

Tröskelkungen sa...

Stort grattis från familjen Westman!
Du imponerade och utan fallet, som faktiskt stör rytmen en hel del, hade det blivit ännu bättre.
Intressant att du är en sån tävlingsmänniska att 4.30min/km känns helt OK i stora delar av en halvmara medan du får kämpa hårt på tröskelpassen för det tempot ;-)

Jag är nog lite grann av samma sort själv. Väl i tävlingen händer det något som gör att man inte känner av att man springer fort utan benen går av sig själv.

Kul att se dig också och än en gång grattis till en formidabel insats. Låt oss inte glömma att den hade mersmak p g a fallet. Men ett steg i taget, nu har du ju bra chans att persa igen på halvmaran trots att du faktiskt bra mycket mer än putsade perset idag.

Du verkar också vara uthållig så jag tror att halvmarathon i nuläget passar dig fint och att det kan bli bra marathonlopp efter ett par års kontinuerlig träning.

Ha det!

och

kul att träningen uppenbarligen nått resultat.

Anna (Orka mera) sa...

Bra jobbat och supergrattis till ditt fina resultat!!!

Petra sa...

Gud va harligt att hora! Supergrattis till PB och hela prestationen!! Och jag sager som de ovriga - du har all ratt att vara stolt och mallig! Well done!

Löpning & Livet sa...

Gud så kul! Grattis!! Jag visste väl att det skulle gå som en dans :)

rosenblom sa...

Med fall och skrapsår! Det är värt ett extra grattis!

Anna sa...

Fröken Snork, Tack! Jag var mallig tillräckligt igår så det blir över för ett tag framöver:)

Tröskelkungen, Tack så mycket. Jag fattar inte varifrån krafterna kom från och precis som du skriver kan jag ibland få riga för att få ihop tröseklintervallerna medans det som igår bara är ett frågetecken varifrån orken kom. tröskelintervallerna har verkligen hjälpt till. Som sagt för ett halvår sedn visste jag ju inte ens vad det var för något.

Anna, Tack så mycket!

Petra, Tusen tack.

Andréa, Härligt att du trodde på mig!

Rosenblom, Tack, det är inte så farligt idag med skrapsåren. de läker snabbt.

Lotta sa...

*busvisslingar och applåder* Grymt bra jobbat och vilken fantastik tid!

Snabba Fötter sa...

Grattis!

Jag visste väl att du skulle klara det!

Anna sa...

Lotta, tacktacktack!!!

Snabba fötter, Tack och gött att du trodde på mig:)

Marre sa...

Stort grattis! Vilket härligt lopp! Nu vill jag också springa lopp.....

Joel R sa...

Grattis! Kul att du kröp inunder 1.40, med 4 sek/km också. Jag behöver själv en sänkning med 12 sek/km för att göra samma prestation vilket känns aningen avlägset.

Igen, grattis och tack för beskrivningen av loppet.

Anna sa...

Marre, tack och det är kul attspringa lopp. Jag vill bara springa fler och fler.

Joel, Tackar! 12 sek är väl ingen omöjlighet. Den som väntar på något...Tröskelintervaller ett tag är det som behövs.

Anonym sa...

GRATTIS! Oj vad kul att du klarade ditt mål! Och jag blir så sugen på att komma ut och springa när jag läser din berättelse... ska bara bli frisk först!

Staffan sa...

Hej Anna - välskriven blogg du har, jag brukar kika in här emellanåt...Kul att läsa om ditt lopp, vilken insats, inte dåligt att ligga i 4:30-fart och vara så pigg hela vägen!!!

Själv hoppas jag för första gången gå under 1:30 i Stockholm halvmarathon 12/9. Mitt pers idag är 1:32:47 men det känns riktigt tufft att kapa 2:47...
Ha dé gott!!
Mvh Staffan

Anna sa...

MarathonJohan, Tack och härligt att kunna inspirera. Se till att bli frisk nu!

Staffan, Tack! Kör hårt mot 1.30, det är ju galet snabbt! Det hade varit kul att springa halvmaran i Stockholm men jag tror inte det går att genomföra i år. ibland är det svårt med logistiken.