Ett tungt långpass

Jag måste erkänna att jag inte diggar långpass. Så var det skrivet. Efter några år med långpass har jag nu äntligen insett att det nog är det tråkigaste passet på hela veckan. Man måste hålla igen, det är långt och de kan ibland vara riktigt tråkiga. Visst under passets gång finns det stunder och km som är roliga men sen går det tillbaka till tristess igen.

Mitt långpass idag blev 21,5k. Min klocka la av mitt i passet men uppskattningsvis sprang jag på ca 1:55h. Jag vet ju när jag stack hemifrån och jag vet när jag kom hem igen.
Idag var det ett riktigt tungt pass. Första 6k kändes toppen men sen satte baklåret in. Detta baklår som jag inte blir klok på. Hamstrings säger sjukgymnasten. Jag säger inget men jag vet att hennes behandling inte hjälper i alla fall. Det knasiga är att det blir inte sämre utan har varit konstant sedan jag fick det. Jag kan uppenbarligen springa 2 mil med smärtan utan att det gör något och jag har bara ont när jag springer. Jag får försöka gå till botten med det och söka hjälp på annat håll.

Idag hade jag inlägg i mina puma och det gick riktigt bra. Jag klarade av att håll mitt löpsteg mycket bättre så de får helt enkelt stanna kvar i skorna tills jag införskaffat nya.

Malmö är ingen höjdarstad att springa långpass i. Vi har inga stora vackra parker att springa i och stan är ju inte så stor men jag har en runda som ändå funkar ganska så bra. Jag är nöjd att jag inte la av utan fortsatte nöta. Visst, långpass är bra för mig för jag får träna pannbenet men man kan ju inte ösa på. Men så är det. Man kan inte älska allt, vissa pass ska bara genomföras. Nu är det en hel vecka till nästa.

Jag ska ta och sova en stund nu. Vilgot sussar sött i sin säng och Mr D har lagt sig för att blunda lite. Ikväll blir det middag med goda vänner och imorgon har jag min sista mil kvar att springa för veckan. Klarar jag att fixa den ynka milen är jag i mål och har då samlat ihop 7 mil denna veckan. Ha en trevlig kväll.